Vägen tillbaka är inte en läkning. Det är ett krig. Och det utkämpas inte i terapirummet, det utkämpas i hallen, klockan halv tio på en tisdagskväll, med en hand på dörrhandtaget.

Fredrik berättar om åren efter att dottern föddes. Om återfallen ingen vill prata om i tillfrisknandet. Om varför kvinnan i hallen håller barnet och inte är arg, bara trött. Och om vad som faktiskt fick honom att stanna kvar.