Kulturförsvaret podcast
by Ulla Berg Svedin
Kulturförsvaret podcast
Vad vill arbetarrörelsen med konsten, kulturen och folkbildningen?
Lyssna även på våra tidigare poddar inför valet 2022.
Läs mer på kulturforsvaret.se
Podcast episodes
Season 5
Kulturförsvaret podcast Matilda Belin Larsson och Åsa Hoang
Kulturförsvaret presenterar stolt våra podgäster Matilda Belin Larsson och Åsa Hoang. Konstnärlig ledare respektive producent för Teater Fatal, en ny fri professionell grupp. Matilda och Åsa har, trots sin ungdom, både utbildning och stor erfarenhet av konstnärligt arbete. De är båda mycket drivna och som ett resultat av det så lyckades båda få möjlighet att auskultera hos Suzanne Osten under arbetet med föreställningen ”Buster Keaton på månen”. Där träffades de och kände omedelbart att de var soulmates. Matilda, uppväxt i Handen utanför Stockholm regisserade för första gången som 11år, kände sig ofta som barn som ”den konstiga” men uppmuntrades att uppträda av familjen. Åsa, uppväxt i Kalmar som barn till föräldrar från Vietnam kunde aldrig vara tyst och upptäckte teatern via bästa vännens mormor som var engagerad i en Riksteaterförening och där började Åsas intresse för producentjobbet att gro. Matilda studerade på högskola i Sverige och England, Åsa blev den yngsta någonsin att sitta i Riksteaterns centrala styrelse som 19-åring. Båda hade sedan tidigare intresse för den brittiska dramatikern Sarah Kane, känd för att skriva om psykisk ohälsa. De bestämde sig när de möttes på Unga Klara för att bilda den fria gruppen Teater Fatal och sätta upp Sarah Kanes drama Psykos 448. Alla sa: ”Den är för svår, det kommer inte att gå”. Hör dem berätta om hur de tog sig an uppgiften, med referensgrupp av ungdomar, samarbete med stödgrupper för suicidprevention som Sucide Zero och Maskrosbarn. Om när de hade premiär och skrev till alla teaterchefer och inte fick några svar, utom från en, Suzanne Osten. Hon kom och vad det ledde till får ni lyssna på. Jag kan avslöja att det gick över förväntan! Matilda och Åsa berättar om vad Suzanne betytt och vad de tar med sig från mötet med henne, ”glittret” och insikten om att det är viktigt att lyssna på unga – på riktigt. Nu ska Åsa gå färdigt sin utbildning till producent, Matilda ska regissera på uppdrag av Strindbergs Intima Teater, men de fortsätter att driva sin grupp. Hör dem berätta om varifrån de hämtar sin lust och energi och vilka drivkrafterna är. För det är inte helt lätt att starta en ny grupp i dagens kulturpolitiska landskap. Matilda och Åsa har dock förslag som skulle underlätta och en stark tro på människors vilja och lust till den gemenskap som konsten ger. De har en vision för Teater Fatals framtid som de delar med sig av och som jag hoppas blir sann. Jag känner mig stärkt av deras tro på framtiden för konsten och kulturen. Lyssna gärna!
Season 4
Kulturförsvaret podcast Kerstin Brunnberg
Presentationstext Kerstin Brunnberg Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Kerstin Brunnberg, som har arbetat inom press och media ett helt yrkesliv. Svenska Dagbladet, Arbetet, SVT:S Rapport, Ekot där hon bland annat var politisk reporter, redaktionssekreterare och redaktionschef. Hon har varit informationschef och programdirektör med ansvar för P1, P2 och P3 samt VD för Sveriges Radio. Dessutom har hon haft och har ett antal uppdrag inom det konstnärliga fältet. Hon har varit ordförande för Statens Kulturråd och i Stockholms Stadsteaters styrelse, är nu ordförande i Folkteatern i Göteborgs styrelse. Hon har varit chef för Statens Centrum för arkitektur och Design, ArkDes. Vi talar en del om hur viktigt det är att kulturhus underhålls och rustas för att medborgarna ska få tillgång till konst och kultur och om vikten av att arkiv bevaras för eftervärlden. Kerstin är som ett levande arkiv eftersom hon under så lång tid med både utveckling, och i någon mån, avveckling av konst och kulturpolitiken varit verksam i allmänhetens tjänst. Som journalist, som chef och som makthavare inom konst och kulturlivet där hon pläderat för konstens plats i samhällets alla delar, för dess frihet och för konstnärernas rätt till ersättning för sitt arbete. Kerstin arbetar också enträget för att bevara vår demokrati och yttrandefrihet. Hon ser det som nu sker i samhället som ”ett paradigmskifte”. Hon säger att hon aldrig trodde att det skulle gå så långt med nedmonteringen av folkbildningen, med öppna angrepp på journalister från politiker, att en myndighet agerar som efter Kalla Faktas granskning av SD:s Trollkonton. Hon har själv som chef arbetat för att utbilda medarbetare i säkerhetsfrågor och för att de ska få arbeta under så säkra förhållanden som möjligt. Hon ser att hoten mot journalister ökar och att vi i och med det riskerar att ingen vill utbilda sig till journalist och därmed får vi medborgare inte ta del av oberoende och relevant information. Det är mycket allvarligt. Kerstin ingår nu i Föreningen Oberoende Public Services styrelse: https://oberoendepublicservice.se/om-oss/ Den bildades som en reaktion på direktiven till den statliga Public Service-utredning som utredaren, tidigare ministern Göran Hägglund (KD), fick i uppdrag att göra. Det var veteraner inom Public Service som Christina Jutterström och Jan Scherman tillsammans med förre finansministern Allan Larsson (S) som tog initiativ till föreningen och bjöd in Kerstin. Man arbetar för en finansiering som beräknas på samma sätt som försvarsbudgeten, i promille av BNP, för att Public Service ska grundlagsskyddas och för att styrelserna ska avpolitiseras. Föreningen arbetar också för att utbudet fortsatt ska vara brett med både nyheter, kultur, underhållning och sport. Inte minst för att en stor del av Sveriges kulturverksamma och upphovspersoner får en del av sin utkomst från uppdrag inom Public Service. De ser ingen motsättning mellan Public Service och kommersiell media, tvärtom ser de att båda behövs. Public Service som en del av totalförsvaret är centralt i föreningens argumentation. Nu går de vidare för att påverka remissinstanserna. Läs gärna rapporter och artiklar på den intressanta hemsidan, du kan även bli stödmedlem. Men, framför allt, lyssna på Kerstin Brunnberg om du är intresserad av konstens, kulturens, folkbildningens och fri press och medias roll i ett demokratiskt samhälle med yttrandefriheten intakt!
Season 3
Kulturförsvaret podcast Cajsa Román
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Cajsa Román, lärare i musik och svenska som andraspråk på Nordhemsskolan i Göteborg. Hon är också musiker känd från ett antal band och med ett förflutet som kapellmästare på Folkteatern i Göteborg och i andra teatersammanhang. Hon leder även Svenska popkören tillsammans med Mikael Isacsson. Cajsa växte upp i en familj där att läsa, sjunga och spela var lika självklart som att äta, säger hon. De fyra syskonen uppmuntrades att pröva på alla instrument och till konstnärliga uttryck. Alla sjöng, i hemmet och under bilresor. De bodde i Umeå under 60/70-talen, en musikstad där många uttryck blommade och alla barn hade tillgång till konst och kultur utifrån lust. Cajsa utvecklade sin musiksmak dels utifrån storebror som lyssnade på Chicago, Blood Sweat and Tears och Frank Zappa, dels från föräldrarna som lyssnade på Taube, Cornelis, Hasse och Tage och Povel Ramel, Cajsa lyssnade även på Mikael Ramel. Gemensamt för alla var att musiken var textdriven och leken med ord. Cajsa blev själv Zappafrälst då hon sökte det komplicerade. Hon började skriva texter i bandet ”Plusgrader” i Umeå. Något hon fortsatt med i olika former under sitt liv. Vi talar om hur Cajsa avbröt sin utbildning till tvåämneslärare för ett erbjudande om ett vikariat som teatermusiker på Folkteatern som blev långvarigt. Hon berättar varför hon till slut ändå valde pedagogiken, en intressant berättelse om villkoren i kreativa yrken. Vi talar om de mekanismer som avgör vilka barn som söker musikklass, som finns som val på skolan där Cajsa arbetar. Mekanismer som får effekter på barns möjligheter till att utveckla sina kreativa förmågor i stort. Vi talar om varför Cajsa valde svenska som andraspråk som ett ytterligare ämne att undervisa i och om hur hon ser på möjligheterna som finns i hennes undervisning i båda ämnena. Till exempel hur hon, i ämnet musik, framtvingat av omständigheter under pandemin, uppfann en ny metod som gav fantastiska resultat. Det gjorde att barn som hade ett annat sätt att närma sig sång än den norm som vi vanligtvis har i svenska skolor, plötsligt hittade sin röst. Cajsa är ”förstelärare”. Här får vi veta att de föreställningar jag hade om den titeln inte stämmer. Berättelsen om ”Svenska Popkören”, för alla över 65 år, är ren och skär glädje och borde finnas i varje stadsdel överallt. Jag har själv sett den fantastiska kören, de förmedlar livserfarenhet, lust och sångglädje. Lyssna på allt detta och mycket mer. Jag frågar om Cajsa tror att vi kan få till ett samtal om vikten av konst, kultur och folkbildning. Cajsa: ”Det måste till ett samtal, det är där vi behöver börja. Det jäser när vi talar om ungdomar och kriminalitet samtidigt som man skär ner på kultur och skola. Och vi, vi som arbetar med ungdomar, vi som kan frågorna, vi har inte det mandat som vi behöver! Vi får alltid skulden, men vi får aldrig möjlighet och resurser för att göra någonting. Jag tror att tiden är mogen för att det ska hända någonting nu!
Kulturförsvaret podcast Kristina Alstam
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Kristina Alstam, forskare vid institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet och skådespelare. Hon driver även podden ”Med kriminella hälsningar” ”En podd om socialt arbete, svåra frågor och obehagliga sanningar.” Lyssna på en mycket insatt forskare både där och i denna intervju. Kristina beskriver sin uppväxt som klichéartad medelklass, hon blev tidigt expressiv i sina uttryck och har haft ett intresse för samhällsfrågor med vänsterperspektiv sedan tidig ålder. Något som först ledde till en skådespelarutbildning och karriär med en masterexamen i Helsingfors. Där bildade hon tillsammans med några klasskamrater som var kvinnor och, som hon, kände sig exkluderade en fri professionell grupp, ”Subfrau”. De undersökte könsroller mycket praktiskt via metoden ”Drag King”, alltså att klä sig, sminka sig och föra sig som män. Hör Kristina berätta om hur de upptäckte det ”maskulina kapitalet.” De reste med en snabbt hopfogad föreställning och ett självförtroende bättre än materialet till Kvinnoteaterfestivalen i Haparanda/Torneå och vann Stora publikpriset. Kristina tröttnade på att som skådespelare komma sist in i processen, bytte bana, utbildade sig till socionom och började forska. Hon upptäckte tjusningen i att följa spår. Hon blev inbjuden till ett projekt om förebyggande och främjandearbete i förorten och då var steget inte långt till frågor om kriminalitet och den segregerade staden. Hon har studerat ett arbete i Lövgärdet, en förort till Göteborg som brukar kallas ”utsatt”, men som forskarna benämner ”eftersatt”. Där bedriver man ett demokratiarbete med utgångspunkt i skolan och barnen. Kristina beskriver detta i vårt samtal. Hon har också följt ett brottsförebyggande arbete i en annan förort, Hjällbo, som då är ett av fyra områden i Sverige i studien. Kristina talar om föreställningarna om förorten som både demoniserande och romantiserande. Hon delger resultaten till allmänheten på olika sätt till exempel i poddform, och undervisar. Vi talar om arbetarrörelsen och synen på konst, kultur och folkbildning. Kristina menar att vi måste skilja på rörelsens folk, de som bär upp kulturlivet i landet i föreningar och kulturhus och ledningen. Hennes förtroende för de förstnämnda är stort, hon ser att folket värnar om både konsten, kulturen och folkbildningen, men att ledningen gjorde ett stort misstag när de gjorde sig av med arbetarpressen. Hör mer om detta, om hur hon ser på klassbegreppet i dag, politikens förhållande till forskningen, dess förslag till lösningar och åtgärder på hennes område och mycket mer i samtalet. Kristina: ”Det är inte säkert att vi kan rädda Lövgärdet genom att de får se barnteater. Men, varför ska inte alla barn ha samma rättigheter? Det är där samtalet måste börja. Hur kommer det sig att vi har genererat en sådan struktur och en sådan föreställning om konst och kultur som gör att du måste vara bättre bemedlad för att kunna välja konst och kultur? Du måste ha möjlighet att både välja och välja bort. Jag ifrågasätter också föreställningen att det skulle ha funnits ”en bildad borgerlighet” När var de intresserade av bildning för alla? Det har varit ett sätt för arbetarklassen att resa sig. Det är en verklig antagonism. Det är till exempel fint att se allmänhetens stöd för Folkteatern i Göteborg!”
Kulturförsvaret podcast Johan Bernander
Kulturförsvaret presenterar stolt vår podgäst Johan Bernander, skådespelare, regissör, dramatiker, tidigare teaterchef på regionteatern i Blekinge Kronoberg som nu driver Teatern i Västra Alsjö. Johan beskriver sig själv som ”en rastlös själ som de senaste fyrtio åren startat diverse mer eller mindre knasiga projekt.” Han och jag gick i samma teaterhögskoleklass i Malmö 1977-1980. Därefter sökte han sig till hemstaden Växjö för att dela med sig av kunskaper som han fått under utbildningen. Från Staffan Göthe och från Skånska Teatern i Landskrona, två inspiratörer i vår utbildning som vi enas om i samtalet gav oss en kulturpolitisk grund att stå på. Johan har sedan dess hunnit med att vara en motvillig teaterchef i Växjö, något som resulterade i att han fick en utmattningsdepression. Han hade för många uppgifter på sin lott, som så många i den kulturella världen. Det är ingen ”lyxvärld av bortskämda” precis. Johan vill trots det inte ha det ogjort då erfarenheten gett honom verktyg både som pedagog och som regissör. Han gick regilinjen efter en tid som dramaturg då han kände att han ville ta ansvar för helheten. Johan har regisserat på ett antal teatrar, sedan första uppsättningen med Staffan Göthes ”Den itusågade damen”, har han återkommit till Stadra Teater som drivs av skådespelaren Magnus Wetterholm. En liten, välbesökt och kungamedalj-belönad scen. Johan initierade också tillkomsten av Farnaz Arbabis uppmärksammade uppsättning av Utvandrarna och en uppsättning av De knutna händerna, båda av Wilhelm Moberg under sin tid som chef i Växjö och han regisserade själv en amatöruppsättning med verklighetsbakgrund om när jazzen kom till Kalmar. Alla äldre berättelser med en obehaglig aktualitet i dagens hårdnande klimat. Han fick syn på Enheduanna, världens kanske första författare, i en pjäs av Anna Hammarstedt som han regisserade för Ölands Dramatiska Teater och i Arabia Felix eller Resan till det lyckliga Arabien berättas om en man som också la grunden för vår tryckfrihetsförordning. Johan berättar om hur musiken alltid har en plats i hans skapande, om Månkören och Tom Waits orkester och om sin tid som utbildningsledare på Ölands folkhögskola. Johan växte upp på en folkhögskola där hans pappa var lärare så folkhögskolan och folkbildningen är något han håller högt och känner oro för i dag. Om allt detta och mycket mer talar vi. Om scenkonst för barn och unga som alltid har legat Johan varmt om hjärtat något som han också prisats för. Flera stipendier har det blivit, men inga långsiktiga anslag. Han föredrar ändå friheten med en egen scen i ett gammalt missionshus. Teatern i Västra Alsjö som han nu driver i föreningsform där han bland annat erbjuder musik, litteratur och folkbildning i konceptet Oväntad onsdag. 40 platser, fullsatt och utomhus, när jag var inbjuden att medverka i våras. Ett citat från en tidigare besökare lyder: ”Jag hade ingen aning om att det var just det här jag ville ha!” Ping Sophia Jarl! Johan: ”Jag blir förtvivlad när man inte tar barn på allvar. Jag vill göra sånt som stärker barns självkänsla. Jag försöker förstå att det finns nya uttryck som kan vara bra, men det får inte bli för mycket flams. Och inte förbud mot alvaret, mot att berätta om döden… Som i USA.”