Undervisning Svenskakyrkan Mölndal
Temporada 5
por Fässbergs församling
Joh 16:12-15 12Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. 13Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. 14Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta. 15Allt vad Fadern har är mitt; därför säger jag att det är av mig han tar emot det han skall låta er veta.
Matt 6:5-8 5När ni ber skall ni inte göra som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att människorna skall se dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. 6Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig. 7Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. 8Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det.
Joh 17:9-17 9Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. 10Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag har förhärligats genom dem. 11Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen och jag kommer till dig. Helige fader, bevara dem i ditt namn, det som du har gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett. 12Medan jag var hos dem bevarade jag dem i ditt namn, som du har gett mig. Och jag skyddade dem, och ingen av dem gick under utom undergångens man, ty skriften skulle uppfyllas. 13Nu kommer jag till dig, men detta säger jag medan jag är i världen, för att de skall få min glädje helt och fullt. 14Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen. 15Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. 16De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. 17Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning.
Joh 13:31-35 31När Judas hade gått sade Jesus: »Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. 32Är nu Gud förhärligad i honom skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom. 33Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma. 34Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. 35Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.«
Joh 10:22-30 22Nu inföll tempelinvigningsfesten i Jerusalem. Det var vinter, 23och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet. 24Då omringade judarna honom och sade: »Hur länge skall du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet.« 25Jesus svarade: »Jag har sagt er det, men ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min faders namn vittnar om mig. 26Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får. 27Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. 28Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand. 29Vad min fader har gett mig är större än allt annat, och ingen kan rycka det ur min faders hand. 30Jag och Fadern är ett.«
Joh 20:24-31 24En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. 25De andra lärjungarna sade nu till honom: »Vi har sett Herren«, men han sade: »Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte.« 26En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: »Frid åt er alla.« 27Därefter sade han till Tomas: »Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!« 28Då svarade Tomas: »Min Herre och min Gud.« 29Jesus sade till honom: »Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.« 30Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. 31Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.
Joh 20:19-23 19På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: »Frid åt er alla.« 20Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. 21Jesus sade till dem igen: »Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.« 22Sedan andades han på dem och sade: »Ta emot helig ande. 23Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.«
Luk 24:1-12 1Men dagen efter sabbaten gick de i gryningen till graven med kryddorna som de hade gjort i ordning. 2De fann att stenen var bortrullad från graven, 3och när de gick in kunde de inte finna herren Jesu kropp. 4De visste inte vad de skulle tro, men då stod där två män i skinande kläder framför dem. 5Kvinnorna blev förskräckta och sänkte blicken mot marken, men männen sade till dem: »Varför söker ni den levande här bland de döda? 6Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er medan han ännu var i Galileen: 7att Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.« 8Då kom de ihåg hans ord, 9och när de hade återvänt från graven berättade de alltsammans för de elva och alla de andra. 10Det var Maria från Magdala och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna i deras sällskap talade om det för apostlarna. 11De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem. 12Men Petrus sprang genast bort till graven. När han lutade sig in såg han bara linnesvepningen ligga där, och han gick därifrån full av undran över det som hade hänt.
Luk 23:55-24:12 55Kvinnorna som hade kommit från Galileen tillsammans med Jesus följde med och såg graven och hur hans kropp lades där. 56När de hade återvänt hem gjorde de i ordning välluktande kryddor och oljor, och sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet. 1Men dagen efter sabbaten gick de i gryningen till graven med kryddorna som de hade gjort i ordning. 2De fann att stenen var bortrullad från graven, 3och när de gick in kunde de inte finna herren Jesu kropp. 4De visste inte vad de skulle tro, men då stod där två män i skinande kläder framför dem. 5Kvinnorna blev förskräckta och sänkte blicken mot marken, men männen sade till dem: »Varför söker ni den levande här bland de döda? 6Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er medan han ännu var i Galileen: 7att Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.« 8Då kom de ihåg hans ord, 9och när de hade återvänt från graven berättade de alltsammans för de elva och alla de andra. 10Det var Maria från Magdala och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna i deras sällskap talade om det för apostlarna. 11De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem. 12Men Petrus sprang genast bort till graven. När han lutade sig in såg han bara linnesvepningen ligga där, och han gick därifrån full av undran över det som hade hänt.
Luk 23:26-49 26När de förde bort honom hejdade de en man från Kyrene som hette Simon och som var på väg in från landet och lät honom ta korset på sig och bära det efter Jesus. 27En stor folkmassa följde med, och kvinnor som sörjde och klagade över honom. 28Jesus vände sig om och sade till dem: »Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, gråt över er själva och era barn. 29Det kommer en tid då man skall säga: Saliga de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött och de bröst som inte har gett di. 30Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss. 31Ty om man gör så med det gröna trädet, vad skall då inte ske med det förtorkade?« 32De förde också ut två förbrytare för att avrätta dem tillsammans med honom. 33När de kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom och förbrytarna, den ene till höger och den andre till vänster. 34Jesus sade: »Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.« De delade upp hans kläder och kastade lott om dem. 35Folket stod där och såg på. Rådsmedlemmarna hånade honom och sade: »Andra har han hjälpt, nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.« 36Också soldaterna gjorde narr av honom. De gick fram och räckte honom surt vin 37och sade: »Om du är judarnas kung, så hjälp dig själv.« 38Det fanns också ett anslag ovanför honom: Det här är judarnas konung. 39Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: »Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss.« 40Men då tillrättavisade honom den andre: »Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? 41Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.« 42Och han sade: »Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.« 43Jesus svarade: »Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.« 44Det var nu kring sjätte timmen. Då blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen, 45det var solen som förmörkades. Förhänget i templet brast mitt itu. 46Och Jesus ropade med hög röst: »Fader, i dina händer lämnar jag min ande.« När han sagt detta slutade han att andas. 47Officeren, som såg det som hände, prisade Gud och sade: »Han var verkligen en rättfärdig man.« 48När folkmassan som samlats där som åskådare hade sett vad som hände, vände de hemåt och slog med händerna mot bröstet. 49Men alla hans vänner, och bland dem kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltsammans.